Kan ni fatta att tiden går såhär fort?

Det var ett helt ÅR sen jag var nervös för att få tomatsås på klänningen vid studentlunchen och att ramla vid utspringet..

Ett helt ÅR sen jag stod på världens bästa flak och vrålade hur jävla bra jag var tills jag inte hade någon röst kvar.

Ett helt år sen jag tog farväl av alla klasskompisar och gymnasiet och blev officiellt arbetslös. Kan någon förstå det?